Crazy face vid 0:25 - Men himla kul hade vi. 

Då:

Hanna Elenora Marianne

-

Nu:

Hannah Eleonora Marianne

Samma .. fast aningens annorlunda. 

Jag är ca fem år gammal utan några större funderingar över tillvaron. Jag dansar och skuttar runt i en svart enorm hörsnkinnsoffa som har en stark doft av skinn. För varje skutt jag tar så sjunker fötterna ner djupt bland soffkuddarna och varje nytt skutt blir en liten kamp för att inte fastna mellan dynorna. Jag hoppar ner från soffan och landar på det bruna nakna trägolvet. Möter mig på golvet gör vår stora Chefer-Hofavart Cissi, hon ser på mig med stora bruna ögon. Varför kan man inte rida på hundar? De är ju ändå så stora. Men mamma har sagt bestämt nej. Det var jag och hon mitt i dansen, jag och Cissi. 

Jag bor i ett litet rött torp, Rumperyd. Pappa har berättat varför det heter så. Stugan är liten men jag har mitt eget rum där jag har min säng med vit kvistig gavel. Det är det enda som ryms i rummet, för precis som huset så är rummet litet. Jag har mitt fönster ut mot en åker och sedan skog så långt ögat når. Mitt ute i ingenstans. Egentligen ska vi inte bo i torpet länge, bara tills det stora gula Skarpemo är färdigbyggt. Men det blir det aldrig och det är inte roligt att vara där längre. Det är bara trasigt och fult. 

Tillslut blir mamma och pappa arga på varandra och vi får flytta in till Staden, bort från Cissi och skinnsoffan. Bort från mitt lilla rum och det stora gula huset. 

Alltid när Nordman spelas är det detta jag tänker på, minnesbilder som om det vore igår som jag var fem år gammal. Som det vore igår som jag stog och tittade in i Cissis mörka ögon. Om en vecka fyller jag 22, tänk så tiden går.

Nordman – Under Norrskenet

 Nordman – Laglöst land

Nordman – Förlist

Tårarna rinner fortfarande och ögonen svider, bokstavligen. Har suttit tårögd i nästan två hela timmar nu ikväll med min ena katt tätt intill. Har hört så mycket prat om filmen P.S I love you. Tänkte att den kanske kunde vara sevärd. Det är helt sant, den var verkligen hur bra som helst. Men det finns bara en film i hela världen som jag lipat mer till, Seven Pounds med Will Smith.  

Men mitt i allt så känns det ändå som att det var en perfekt film att se just i detta nu. Jag blir så lycklig när jag kan ta åt mig av saker runtomkring och på så sätt få min tillvaro att bli iallafall en smula mer lätthanterad. 

Sitter med mitt morgonkaffe och funderar över tillvaron, allt som behöver göras idag och eventuell ordning att göra det hela på. Städa, plugga och pälsvårda mina monster som fäller ner hela min lägenhet. Dessutom kommer L. och hälsar på vid 16 idag och då måste allt nära nog vara klart. Möjligtvis inte att kattena är kammade, men sammtidigt är det ganska trevligt att inte få med sig "hela katten" i ett handsvep.

Jag fick inte mitt paket postat igår då de tydligen flyttat på alla butiker jag kunde hitta som skrev ut bilder utan att det kostade hutlöst mycket. Får tänka om angående upplägget och ta nya tag på måndag antar jag. Nu har jag iallafall köpet ett kuvert, så ett litet steg på vägen är det ju. Dessutom så inträffade något förmodligen ganska vanligt men ändå rätt tragiskt igår på eftermiddagen, då jag var framme på stan en stund. En snattare blev gripen då han försökte stjäla. Vederbörande blev sedan satt i handfängsel och vaktad av en väktare. Det uppseendeväckande är hur otroligt nyfikna folk är vilket inte är någon nyhet i sig. Jag är egentligen lika illa jag. Men det är "apa i bur" känslan jag ogillar. När allmänheten står i en ring runt killen och viskar och pekar med förakt och avsky. Jag försvarar inte hans gärning. Men jag tycker det är otroligt intressant att se hur folk reagerar i till följd av andras handlande. 

Marie Fredriksson – I En Tid Som Vår

Bokstavligen, men är ändå riktigt nöjd med mig själv idag. Började läsa vid 09:00 imorse och har pluggat produktivt i nästan 6h. Det känns tillockmed som att jag lärt mig något. Helt underbart egentligen. Förutom då att det känns som att hela hjärnan är transformerad till en tråkig icke fungerande sörja. Försöker ge den lite första hjälpen med en stor svart kopp kaffe men jag tvivlar på att det ger den intensiva effekt som jag var ute efter. Det känns inte så iallafall. Duuuuuuuuh! 

Nu blir det helg och friskluft, ska pyssla lite med ett överaskningspaket som jag tänkte försöka posta inom kort. Jag hoppas att adressaterna kommer att bli glada <3

Kramar Hannah

Lyssnar i skrivande stund på: Lars Winnerbäck – Min Älskling Har Ett Hjärta Av Snö

Inte fundera före mycket och att inte analysera sönder saker till meningslösa småbitar är något jag är sjukt dåligt på. Något som jag definitivt behöver öva mer och bli bättre på. Var på intervju för ett projekt som jag väldigt gärna vill vara med i tidigare idag. Jag är i vanlig ordning inte nöjd med min prestation. Det är inte hela världen egentligen. Gick det inte bra får jag hitta på något annat. Det jag gjorde dåligt nu får jag tänka på till nästa gång och svårare än så är det egentligen inte. Får göra det som jag brukar säga till andra som funderar över saker de gjort mindre bra eller oroar sig över. Sträcka på mig och tänka att blir det inte min chans nu så kommer den säkert förr eller senare. Tills dess får jag fortsätta försöka.

Övning ger färdighet brukar det ju heta. 

Green Day – Good Riddance [Time Of Your Life] 

Är nyss hemkommen från ett seminarie och ansvarsfrihetsgrunder där vi bland annat diskuterade putativ nödvärnsexess ungefär då gärningsmannen trodde att det förelåg nödvärns situation när det egentligen inte gjorde det och denna nödvärnshandling sedan blev uppenbart oförsvarlig då den som genomförde nödvärnshandligen tog i för mycket. Ungefär så, luddigt och krystat. Men fortfarande rätt intressant. Jag är så imponerad av min lärare, vilken pondus den kvinnan har och hur otroligt mycket hon kan. Tänk om man fick bli som henne längre fram i karriären!

Resten av dagen kommer att bestå i bokläsning och en hel del kaffesurplande till följd av det tråkiga vädret som härjar utanför min varma lägenhet. Eventuellt blir det en tur till läsesalen på biblo i eftermiddag när koncentrationen börjar tryta. Dessutom behöver jag handla mat idag vilket jag ser måttligt fram emot. Att bära hem tunga påsar med kattsand på cyckel i regn känner jag ingen större motivation inför.

Black Stone Cherry – Such A Shame